Att inte vara ensam.

När jag surfade runt ännu en sömnlös morgon hittade jag en blogg skriven av en man som kallar sig Mumriken. På denna blogg ramlade jag över inlägget som jag länkat här nere. Att läsa hans inlägg var som att läsa något jag skrivit själv. Jag har läst inlägget flertalet gången sedan jag hittade det och nu även lagt till det som ett bokmärke. Det ger mig på något sätt tröst och förklarar för mig att jag inte inbillar mig. Mina problem och känslor är verkliga. Tack Mumriken.

Utbränd - hur känns det egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0