Vägen till insikt

Ska till läkaren i eftermiddag. För första gången är jag nervös och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det en rädsla över att han ska säga att jag är frisk nog för att börja jobba. Eller att jag inte ska få fram hur jag egentligen mår. Problemet med mig är att jag lägger på en mask när jag går utanför dörren. En typ av självbevarelsedrift jag har använt mig av så länge jag kan minnas. I andras ögon verkar jag samlad och lugn, i själva verket är jag bara "avstängd" för att klara uppgiften. Nackdelen är att jag på detta sätt både lurat läkare, psykologer och beteendevetare till att jag mår bättre än jag gör. Men det är så jag fungerar. Desto sämre jag mår, desto mindre uttryck syns i mitt ansikte. Det blir stelt och uttryckslöst.

Jag vet inte om det är min SAD som gör det eller om det är utbrändheten, men dagarna med "hopplöshets-känslor" kommer allt oftare. Jag lovar att jag kommer att ta upp detta med läkaren.

Tror det blir duschen nästa. Antar att jag måste hur lite jag än orkar det eller bryr mig.