Too little, too late.
Chefen ringde just. Orkade inte svara. Han/hon lämnade ett meddelande på mobilsvar där han/ hon sa att han/ hon ville höra hur det var med mig och att jag gärna fick höra av mig. Annars skulle han/ hon ringa senare. Saken är den, jag klarar inte av att prata med chefen. Det här är första gången han/ hon hör av sig sedan 2/1. Jag är så arg att jag nästan gråter. Hjärtat hamrar på mig och jag fick igen trycket över bröstet efter det här. Jag kan nästan svära på att chefen bara hör av sig för att det är avstämningsmöte i slutet av mars.
Jag vet inte hur jag ska klara av att ha kontakt med han/ hon. Allt jag vet är att jag inte klarar av att prata med han/ hon. Och det här gjorde att en hyfsad dag där jag kunde känna lugnet komma, helt plötsligt vändes till ångest, hjärtklappning och ngt jobbigt. Så jobbigt att jag nu vidarekopplat min telefon så att alla samtal går till mobilsvaret.
Går och gömmer mig under täcket nu för att återkomma en annan dag.
Jag vet inte hur jag ska klara av att ha kontakt med han/ hon. Allt jag vet är att jag inte klarar av att prata med han/ hon. Och det här gjorde att en hyfsad dag där jag kunde känna lugnet komma, helt plötsligt vändes till ångest, hjärtklappning och ngt jobbigt. Så jobbigt att jag nu vidarekopplat min telefon så att alla samtal går till mobilsvaret.
Går och gömmer mig under täcket nu för att återkomma en annan dag.
Trackback